Kan ju börja det här inlägget med att det antagligen inte är intressant att läsa, att jag inte har någon aning om vilka som läser bloggen, och att jag endast skriver det här inlägget för att jag måste få ner det någonstans.
Förstår inte hur det här hände. Det är så gott som omöjligt, sånt här händer inte, det går inte. Förstår inte heller hur det kan påverka mig så mycket. Det går inte en enda dag utan att det någon gång dyker upp i tankarna. Jag har världens finaste vänner som gör mig gladare än gladast. Känner mig som jordens lyckligaste tjej i deras sällskap och de får mig helt enkelt att skratta och må bra. Men ändå massa andra jobbiga känslor, på kvällarna, på morgnarna och på tiden jag är ensam. Det känns som en mardröm som jag bara vill vakna upp från, samtidigt som jag vill drömma vidare och allt ska sluta bra. Fan. Det här är inte jag. Jag är inte sån.
1 kommentar:
ring mig när du får dåliga tankar, eller gå in på JB och se en ful bild på mig, nån skön kommentar eller något av 1000 internskämt! vill INTE att du ska va ledsen det är inte du! puuuss på dig fina fina hanna
Skicka en kommentar